Av 84 startande i ett starkt startfält.

Tävlingar i Osby

Lördagen var jag tävlingsledare för dubbel klass 1 i Osby. Det är alltid lika roligt att jobba med agilitygalningarna där!
En mycket trevlig tävling som flöt på väldigr bra och vi har hört sååå mycket positivt från de tävlande!

Rekreation på Kullaberg

Torsdagskvällen promenerade jag på Kullaberg. Här hade lövskogen precis börjat slå ut. Kullaberg är verkligen en magisk plats och ni måste åka dit om ni inte varit där!

Jag är stolt över min pappa (min mamma med) så har jag startat en blogg åt honom. Pappa om du klickar på bilden nedanför, så kommer du till din sida och där hittar du mer information.

ps. gå in på din gmail.com och öppna det mail du fått från tumbler, för att verifiera din epost.

Jag har också skapat en sida på tumblr.com där jag lagt upp många fina bilder. Kolla gärna!

Livet går inte i många knop just nu. Nina skulle tävlats i Kungälv förra helgen men eftersom hon verkade sliten i kroppen så struntade jag i det.

I veckan träffade vi Lotta Gadd som masserade igenom henne och visst hittade hon flera ställen där Nina är överansträngd på ett eller annat sätt. Vi har bokat in fler massage-tider och dessutom vibbar vi ett par gånger emellan.

Det som är positivt i detta är att vi kan konstatera att hon inte tycks bära på borrelia-viruset längre!

När det gäller min egna kropp så går det till viss del framåt. Muskeltören, Melker, har behandlat mig ett par tillfällen och rätat upp mig och tagit hand om mina vader. Jag börjar löpträna så smått även om det i början är smärtsamt.

Vad som är märkligt är att kroppen vägrar att förändras (viktmässigt) oavsett hur mycket eller litet jag tränar så händer det inget vare sig på vågen eller midjemåttet. Detta trots att jag äter vettigt. Jag får väl gilla läget men det är sorgligt och omotiverande..

Som pricken över i:et är att snön ligger kvar, kylen håller sitt grepp om Småland. Snart är det påsk och detta kommer ligga kvar. Visst är det vackert men denna vintern har tagit hårt på mig.

Första helgen i April ska jag hålla kurs i Älmhult. Jag förutsätter att det är en vacker vårhelg med härligt solsken!

Team Break A Leg

Kurs för Veronica Bache

Hade sett fram emot den här helgen när vi skulle få gå kurs för Veronica Bache. Har hört så mycket gott om henne som instruktör och hon verkar så ödmjuk och fin gentemot människor och sina hundar.

Tyvärr så blev kursen inställd då hon blev tvungen att stanna hemma och ”vabba” hund. Trist! Men hennes vovve verkar vara på bättringsvägen, så det är bra.

Egen gruppträning i ridhus

Istället för att bara få ett stort hål i kalendern så bestämde vi oss som anmält till kursen att ändå träffas och träna ihop. Det blev en kanontrevlig helg med ordentligt mycket agility.

Bakslag med Nina

Tyvärr så blev Nina halt (överansträngd eller borrelia igen?) efter en lång promenad pulsandes i djup lös-snö tillsammans med finaste Frida och Ösa i fredags. Därför fick Nina stanna hos farsan och Yvonne för att värma sig framför kaminen i stugan. Nina ser bättre ut nu men under veckan får vi utreda varifrån hältan kommer.

Nåväl. Nedan kan du se två klipp från BonBon den här helgen. Nu får det bli storsatsning på fart-träning igen..!

Hyllning till Den fantastiska Cirkus

Jag vill också passa på att dela med mig av ett klipp på en av världens bästa agilityhundar som i torsdags fick somna in för tidigt i livet. Det var tack vare Jan-Egil Eide och hans malletik Maximum Cirkus som gjorde att jag tog agility på allvar. Det gör alldeles för ont att försöka föreställa mig vad du känner nu, Jan-Egil. Jag tänker på både dig och hela familjen som saknar eran fantastiska Cirkus!

Team Break A Leg

Jag sitter i soffan, nyss hemkommen från Jonas och min kurs i Hässleholm i helgen. Jag har aldrig tidigare känt mig så glad, energirik och peppad efter en kurs tidigare. Detta vill jag göra om igen! 

Lägret i år blev riktigt riktigt bra, härligt positiva människor med fantastiska hundar!

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Ska man förhålla sig lite kritisk så är jag inte helt nöjd med min andra övning. Det är svårt att bygga upp övningar som du inte kört tidigare och en sekvens i banan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inte för att det blev tokigt när vi körde – men det blev mer fokus på framförbyten än vad jag först hade tänkt.

Å andra sidan så var detta egentligen bara bra – för vi fick verkligen grotta in oss i vad ett framförbyte är och hur man genomför ett bra framförbyte. Det är så mycket mer än att bara vrida runt och få hunden framför sig och på andra sidan. Det handlar om att få hunden att anpassa sin steglängd för att balanserat och kraftfullt kunna accelerera på rätt linje.

Det är delarna som skapar helheten

Det Denna kursen som jag arrangerar tillsammans med Jonas är ett försök att skapa en ordentlig och djupgående ”grundagilitykurs” för tävlingsekipage. Vi pratar mycket handling och fokuserar på varför vi gör byten här eller där. För och nackdelar. Vi testar oss fram, allt för att deltagarna ska få en djupare förståelse för vad agility egentligen är och hur vi gör agility fartfyllt och enkelt för oss.

Det kommer fler tillfällen – men de är inte så många

Det blir säkert fler tillfällen, detta var andra året som vi arrangerar kurs ihop, Jonas och jag. Dock är vi ganska sparsamma med att hålla kurser – för vi är själva aktiva tävlingsekipage och går själva mycket kurser. Därför finns det inte så mycket tid över. Kontakta oss om du är sugen på att vidareutbilda dig och din hund oavsett just din nivå!

Under helgen passade jag på att köra mina egna hundar ett par korta pass. Här kan du se ett klipp med Bonniebelle (aka: Bonnie Baloo, BonBon, Malou, Mallan)

Snopen avslutning..

Nina har varit så hisekligt fin under senhösten och så underbar att köra! Jag var så glad och nervös inför Vårgårda-tävlingen redan två veckor i förväg. Jag längtade efter att få uppleva vår form även på tävlingsbanan.

Dagen efter ett lite hårdare träningspass så vart Nina halt och tänkte först att hon fastnat i något och dragit sig för en klo var lite skadad. Hon vilade ett par dagar och sedan åkte jag iväg för att vibba henne. Jag vet ju om att risken finns att förvärra en infektion vid massage eller vibb-träning men hoppades på att det var en mjukdelsskada. Redan på kvällen efter vibben så var hon värre halt och hältan hade dessutom förflyttat sig till bakdelen.

Dagen efter åkte vi till Åsmund Follerås i Älmhult. De första proverna visade negativt på fästingburna sjukdomar men blodprov skickades iväg.

Det visades sen att det var Borrelia som drabbat Nina . Tävlingen i Vårgårda sket sig och framförallt så tappar jag det sköna träningsflyt som vi haft senaste tiden. Mycket sorgligt även om vi får förutsätta att Nina blir helt bra utan några konsekvenser!

Utmanande och fartiga banor, 3 Mars i GuldHundens Arena!

En sak som är skoj är att jag fått förfrågan att vara domare igen. Också denna gången för Ölands BK, på en inoff-tävling som de arrangerar i GuldHundens Arena 3 mars. Boka in detta datum, jag lovar att bjuda på utmanande och fartiga banor!

Förhoppningsvis agerar jag också instruktör

Det är inte bestämt ännu men jag har fått en förfrågan om att vara instruktör på en av klubbarna i närheten i vår. Dessutom lösa förfrågningar från andra klubbar. Det ska bli kul! Dessutom har jag bokat in Hässleholms Hundcenter 16-17 februari för att hålla kurs. Så håll utkik efter kursinbjudan eller skicka redan nu in din intresseanmälan till krimyr@ymail.com

Bonnie

Lilla Bonnie utvecklas fint! Hon leker bra men jag skulle gärna se lite mer klipp och explosivitet men förhoppningsvis kommer det att komma ju mer hon får leka på. Jag skulle gärna se att hon vågar ta för sig lite mer.

Det har hänt ganska mycket under hennes sista vecka här; hon verkar mer trygg i flocken här, hon anpassar sig bra till Nina och är väldigt mjuk mot mig. Hon har också precis börjat löpa, så det är klart att det nog har varit lite kaos i hjärnan på henne.  Nu har hon varit hos oss i fyra veckor och både Nina och jag uppskattar henne hos oss  <3

Mini-semster i stugan

I helgen var vi nere i stugan och passade på att spåra lite. Nina gick som tåget (såklart) och jobbade mycket bra även över marker med mycket vilt och bök av viltsvin. Lilla Bonnie fick frispåra då kopplet störde hennes intresse för nosarbete. Hon tyckte det var spännande och kommer bli en fin spårhund!

Nedan syns ett par bilder på de vackraste hundarna, Tack och hej för denna gång!

För en vecka sedan reste jag till Tyskland för att träffa Heike Johannsen och Bonnebelle. Bonnebelle skulle blivit avelstik hos uppfödaren men blev för liten i storleken och sökte nu, vid ett års ålder, nytt hem.

Ju mer vi lär känna varandra – så uppskattar jag henne mer och mer. Hon imponerar på mig genom att hon visar sådana kvaliteér i olika miljöer och med ljud. Hon har en stor nyfikenhet och behöver inte alltid söka stöd hos mig som förare i udda miljöer. Annars är hon en mycket mjuk vovve som ständigt söker bekräftelse och vill vara nära, nära, nära.

Jag tror dessutom hon tycker det är ganska kul att få bo hos oss i Schweedeeen

För att läsa mer om henne och titta på vackra bilder från hennes första år följ länken till kennel Belgian Tigers
Vad har vi då för utmaningar framför oss?

Under hennes första år så har hon inte utvecklat sin lek eller kamplust. Under denna veckan har hon utvecklars väldigt mycket, hon gillar kampen; hon tar i och jobbar bra fysiskt i kampandet. Hon börjar också grymta och låta lite .

Hon har inget direkt driv eller tryck i steget när hon springer. Detta hoppas jag förbättras när hon får ett kvickare och skarpare gripande (större driv i leken).

Hon är tränad, väldigt fint, i lydnad (-fotposition) och är väldigt fokuserad på mig när hon är i ”arbetsmode”. Vilket försvårar ett framtida linjesökande och i dagsläget behöver hon lära sig att arbeta med/mot andra passiva objekt.

För mig är det viktigt att få med en ordentlig förståelse kring konceptet agility redan från början. Det inbegriper; förståelse att söka objekt och ett bra rörelsemönster/ fysiskt driv samt en god sinnesstämning.

Vi får se vart det bär hän!

I helgen var vi inbjudna att döma på Emmabodas klubbmästerskap. Det var en rolig upplevelse och en utmaning att få till bra banor för  de tävlande. Det var bara 8 anmälda i KM:et så det kändes absolut viktigast att det inte blev för svårt, så att många ekipage blev diskade. Samtidigt ska det ju kännas kul och utmanande, såklart.

Den nya klubbmästaren blev en ung tjej med en trevlig labrador, Grattis!

Här kommer banorna, en hopp, en agility och en nybörjarklass. De blev alldeles lagom svåra för gänget på Emmaboda BK och de verkade allihop mycket nöjda med sina insatser

Vissa mått är långa på skissen och blev lite ihopknödda i verkligheten.

Träning på den Flerohoppska-agilitybanan

Efter KM:et var det dags för Nina att få första ordentliga agilitypasset sedan hennes operation.

Jag konstaterar följande:

1) Att jag fort tappar agility-smartheten. Kände mig som en agility-analfabet första rundorna. Nina tryckte på så jälla ballt hon bara kunde – såklart. Men det gjorde det ju inte lättare för mig att tajma rätt. Rätt låga hinder med, gör ju att det går fort så in-i-bänken och att hon hoppar långt. Hur ska jag hantera hennes linjer då?

2) Nina har svårt att köra ordentligt när jag har leksak i handen. Det kan verka gå bra men när man använder handen med leksaken i, så blir hon påverkad och tror att belöningen skall komma. Då tappar man rytm och fokus även om det inte blir ett synligt ”stopp”.

3) Nina har blivit väldigt mjuk in mot svängar på hinder och har ”tappat” sug på hinder. Detta har jag på sätt och vis önskat – så nu gäller det att lära mig stötta henne rätt.

4) Det är viktigt att ha bra träningskamrater som vågar säga Hej & hallå när man bara kör på utan att tänka. Ni som tränar med mig: våga stoppa mig och konfrontera mig Naturligtvis behöver jag också veta vad som ser ballt ut

5) Önskan om en egen bana och hinderpark blir inte mindre.

Tack för en härlig dag Malin och Birgitta!

Söndagens äventyr

På söndagsmorgonen så skulle jag bara skicka över ett par youtubeklipp till en vän, på en tervtik (efter arbetande mallelinjer) som tränade fot-position. Tervtiken såg jag för ett tag sedan och hörde då att tiken skulle bli avelstik senare. Tänkte att det kanske kunde bli aktuellt med valp i den kullen då hon verkade trevlig och såg liten ut.

Nu visade det sig att tervtiken blev för liten i storleken för att användas i avel och skall därför säljas.. Är jag sugen eller vad?

På väg hem från stugan där jag myst med familjen, så åkte vi till Frida & Ösas nya place för lite snack och promenad. Mycket trevligt!

Vi ses!