Hemma från en härlig helg i Smedjebacken!

Landslagsuttagning

Jag samåkte med Åsa Gunnarsson och vi hade hyrt stuga ihop med Daniel och Linda. Vi kom upp på torsdagskvällen och tävlingarna började på fredags-morgonen.

Hah! På väg upp hittade vi en supersnygg-framtida-landslagsoutfit! Vad tycker ni om den? Tyvärr fanns den bara i barnstorlek, så Åsa får visa.

Tävlingsplatsen var förlagd till en inomhushall med ett riktigt bra konstgräs i Smedjebacken. Jag tror att jag har underlaget att tacka för att mina ben har fungerat hela helgen.

Första loppet tävlade vi på en bana ritad av den slovenska domaren Mirja Lapanja och den var rätt svår. Jag var peppad och lyckades hålla ihop hela vägen. En fjärdeplats och fina poäng inför sammanräkningen fick vi! Det var första gången vi nollade ett lopp sedan tävlingen i Karlshamn för en halv evighet sedan.

Min disk-statistik över helgen ligger bara på 50%. Haha! Låter kanske fånigt men med tanke på mina resultat på sistone så är jag grymt nöjd! Problemet är att jag har fått flera fel på slalomingångar, som Nina egentligen är dugligt duktig på. Problemet är att jag inte vet hur jag ska hantera ingångarna när det är mycket fällor runt omkring.

Just slalomingångar är något jag får se över fram till SM i mitten av Juni. Det blir också att lägga lite energi på KF som har fungerat helt OK över helgen men jag har inte riktigt den kontrollen som jag velat.

En av mina större ”segrar” denna helgen är att jag jobbade för och lyckades undvika en annars uppenbar disk. Annars brukar jag acceptera disken ”lite för tidigt”, men det måste bli slut på det.

Något annat jag uppmärksammat glatt är att Nina enbart rivit två hinder under 6 lopp. Två för många såklart men betydligt mindre än vad som kunde ha varit!

Jag är också glad över att vi höll ihop även under sista loppet (vägran i slalom pga av mitt agerande mot slalomiingången). Annars ett felfritt lopp.

Vi landade på en 22:a plats av ett 50 tal startande. Är mycket nöjd med tanke på alla problem vi haft men satsar jag inför nästa år så ska jag se till att göra fler nollor

Lydnadstävling

Dagen innan vi reste så stack jag iväg till Ljungby för en kvällstävling i lydnad (klass 3). Det var nästan 2.5 år sedan jag körde lydnad och har sedan dess ett förstapris i klass 3 men eftersom jag inte startat elit:en ännu, så tänkte jag köra 3:.an för skojs skull!

Jag bestämde mig för att avstå vittringsapporteringen (har inte tränat på över 2 år) men vi fick ändå ihop ett första pris . Det var skoj och jag njöt. Även om vi fick fina poäng så är det mycket som jag inte är nöjd med inför en ev. elitklass start.

Nu blir det ostkaka!

Snart landslagsuttagning!

Snart är det dags för landslagsuttagning!

Att vårens uppladdning skulle bli så dålig hade jag aldrig förväntat mig. Oavsett vad som har, eller inte har, hänt så är det snart dags att åka till Smedjebacken för lite annorlunda tävlingar. Jag samåker med Åsa Gunnarsson , så det kommer bli en trevlig tripp!

Idag körde jag mitt sista fyspass innan helgen. Har nu två rejäla pass på raken i kroppen och det känns (plus promenaden på Kullaberg, läs mer om den nedan). Känner jag mig pepp så kör jag ett skoj bas-spin på Friskis i morgonkväll för att mjuka upp mig lite

Annars så kommer det bli fokus på Nina och agility i veckan. Lydnadstävlingen skiter jag och prioriterar den tiden till annat. Nina tål att köras med dagarna innan tävling och hon behöver få lite utlopp för sin (läs: vår) frustration. Små pass, som är roliga och bygger på kommunkation Det gör susen tror jag!

Skönt att vi faktiskt ändå fick till helgens sista lopp i Råådalen…

Tävlingarna i Råådalen
Helgen spenderade vi i Helsingborg på Råådalens trevliga tävlingar. Lördagens starter låter jag vara okommenterade men man ska väl inte begära att man har en kommunikation med sin hund om man inte kört agility på typ jättelänge..

Söndagen gick det desto bättre. I agilityloppet tryckte jag henne snett över långhoppet (=disk) och det blev lite bökigt i kombinationen innan slalom. Men vi hängde tillsammans hela banan! Hyfsat mökig uppgång på balansen och jag lämnade henne långt på nedfarten, vilket fungerade riktigt, riktigt fint! Även slalomet känns stabilt och bra, även om jag sprang runt om och blinbytte.

Hopploppet hade en utmanande start med en av de svåraste slalomingångarna som jag varit med om (som jag kan dra mig till minnes iaf). Jag valde att göra på ett lite annorlunda sätt, jämfört med de andra tävlande. Vilket gick helt sjukt fint!

Hade bra kontakt med henne hela banan igenom men råkade ta ett steg för tidigt i en av de sista kombinationerna, så hon hoppade ett hinder på fel håll. Struntade i det och körde vidare som inget hänt.

Gjorde en tysk på slutet, som iofs blev jävligt ful för hon blev inte förberedd tillräckligt i svängen innan, men min placering i själva tysken var ”långt fram” och hon sög ändå hindret = duktig hund!

Agilityresor med mervärde!

Vi var färdiga tidigt båda dagarna, så på lördagen susade jag in till Helsingborg City och kikade i två cykelbutiker. Pratade lite och klämde lite, inget provåkande dock. Är liksom typ sjukt sugen på en cykel. I veckan råkade jag utmana fina Hannah på att köra tjejvätternrundan nästa år. Tydligen gick Hannah igång som fan på idén och har tjuvåkt hela veckan SKa bli galet skoj att testa något nytt!

Efter det, så stack Nina och jag till vildmarken på Kullaberg. En helt makalös plats på jorden!

Lite bilder från den promenaden finns nedan. Tyvärr är det ju ingen superkamera, utan bara en enkel kompaktkamera men håll till godo!

Kombinerade agilityäventyr

Som många av er vet eller förstår så har min motivation varit frånvarande ett tag. Det beror på flera orsaker, varav Freijas bortgång är en. En annan är att jag ju inte kommit framåt med min problematik i underbenen som ger mig stora besvär att springa.

Lydnadskarriär återuppfunnen.

Förutom att jag kört två pass agility nu i veckan med Nina, så har jag inte ens tittat åt ett agilityhinder på extremt länge. Istället har jag anmält mig till en lydnadstävling (klass 3, då hon ju inte hunnit starta Elit ännu). Bara för skojs skull och få något annat att tänka på!

Jag har inte tränat lydnad heller under denna tråkiga period, så jag ska inte ha några förväntningar på resultat. Men i nästa vecka måste jag hinna se över vittringsapporteringen och få ihop lite saker som jag småpysslat med i ett par veckor. Jag ska också iaf bläddra igenom de nya lydnadsreglerna!

Vi får se hur det går!

Skön ”Aha-agility”

När det gäller agilityn så har de två små passen varit riktiga ”aha-upplevelser” !
Dels har Nina fått lära sig bordet, typ iaf. Sedan har jag försökt ha mer kontroll över hindrerna. Hon får inte längre störta sig över hoppen om jag ber henne att bromsa. Detta för att jag måste ”behålla henne i hand”. Hon behöver bli lite mer känslig på plan. Hoppas jag kan behålla detta även i tävlingssammanhang.

Håhå! Nu ska ni inte tro att det har hänt underverk. Jag har bara tränat två gånger men känslan i sista passet var nästan magisk <3

Agility är inte hela världen.

Därför ska jag passa på att (med gott sällskap) kolla på ett band som spelar i Norrköping i morgonkväll. De heter pg.lost och ni kan se ett klipp nedan. De är grymt bra! Oxelösund ligger bara några enstaka mil bort, så därför kommer jag tävla när jag ändå är i krokarna

Magiska Kullaberg!

Helgen efter är det likadant. Då ska jag ner till Kullabergen sväng, samtidigt passar jag på att tävla i Råådalen på dagarna. Perfekt! Kullaberg är helt och hållet magiskt!

Visste ni att jag jobbat där en säsong som naturguide? Otroligt roligt!

Helgen därefter är det landslagsuttagning med stort L. Hoppas jag har fått lite mer kontroll på agilityn och mer användbara vader..

Vaderna då!?

Med akupunktur så känns benhinnorna bättre. Sista tiden har jag kunnat köra massor med spinning och även gymmat mycket utan problem. Dock, så fort jag ska springa eller hoppa så bara går det inte.

I onsdags besökte jag Herr ”muskeltören” Melker. Det var en upplevelse i sig och ganska givande. Tydligen har jag lite olika bekymmer (såklart) men han tror att mina underben är kassa för att mitt bäckene är snett och att jag har lite fel fotisättning.

Jag har på något sätt varit orolig över att mina vadbesvär har varit lite psykiska men.. Hm.. Tolkar jag Melkers reaktion rätt, så är det ordentliga(!!) problem i mina vader. Enkelt utryckt så förstår han att jag haft problem att röra mig. När han sa så, så höll jag på att börja grina. Tur jag låg på rygg med ansiktet i hålet i massagebordet..

Under vår session så lossade han mitt bäcken men fick väl aldrig till vaderna riktigt bra. De var för jävla stiffa. Dock var de lite mer ”dallriga” än tidigare – konstig känsla när man inte är van

Vi kom överens om att jag skulle fixa inlägg till skorna och sedan komma på återbesök för att få övningar och mer behandling. Dessutom skall jag ordna ett bättre magnesium-preparat och ösa på med det. Utöver det, kommer jag att fortsätta med extra järn för att se ifall jag får igång en bättre syretransport i systemet.

Egentligen borde jag inte alls köra agility innan jag fått ordning på detta men jag har ett paket på posten att hämta ut..

Postenpaket!

I morgon ska jag hämta ut paket på posten! Det är en Thule cykelhållare för dragkroken men själva cykelhållaren ska vara tiltbar, även med cykel på, för att kunna öppna bagageluckan. Åtminstone så hoppas jag att Nina kommer att kunna hoppa (eller lyftas) in/ut ur bilen även med cykel på. Med andra ord, kommer jag att ta med cykeln till tävlingar för att kunna värma upp och varva ner. Detta för att spara på mina underben så mycket som möjligt.

Som avslutning vill jag önska våra svenska (och även norska) vänner och bekanta som är i Italien på Belgar-VM lycka till! Nästa år hänger jag på!

Saknaden av Freija

Jag trodde på allvar inte, att jag skulle sakna fröken Freija så mycket som jag gör.

Nu när barmarken tittat fram så saknar jag henne mer och mer. Vill se henne ”in action”. Hennes intensitet, glädje och samarbetsvilja. Styrkan, effektiviteten och energin. Hon var så jävla häftig! Inte helt plättlätt att ha å göra med, men ändå väldigt enkel, logisk och fin.

Rent vardagslydnadsmässigt kunde hon inte mycket (pga av lite träning) men ändå liksom gillade jag att visa upp henne. Jag var lite stolt över att kunna tycka det var pinsamt att inte ha stålpli på henne som jag ju har på Nina.

Mina fina lilla fröken F <3

Mallekrafts Freija 110524-120208

Fröken med stort F, träffade veterinär Pelle för sista gången ikväll.

I min famn lärde vi känna varandra, i samma famn tog vi avsked. Önskar du vore min från första början ♥

Tyvärr filmades hon inte så mycket senaste tiden, men här finns ett lite äldre klipp med henne att se. När jag körde hennes sista agilitypass i lördags så var hon helt makalös <3

Det som är det mest tråkiga är att hon inte bara var en jävligt trevlig hund. Hon var precis vad jag ville ha. Jag önskar bara att hon aldrig skadat sig.

Jag är dock väldigt tacksam för den tiden jag fick ihop med henne. Hon är en helt annan typ av hund i jämförelse med Nina. Inför min (eventuellt) nästa hund, så kommer jag ha en större erfarenhet och djupare förståelse för den typ av hund jag vill köra. Jag kommer ha större chans att verkligen göra nästa vovve till det bästa möjliga.

Fina, fina Freija!

Vilken kanonhelg!

Helgkurs i Hässleholms Hundcenter

Tillsammans med Jonas Erlandsson och Hässleholms Hundcenter så roddade vi ihop en redig agilityhelg för some crazy people. Grymt kul!

Hela eftermiddagen/kvällen idag (måndagen) har gått åt till att vila upp sig, för helgkursen tog på krafterna. Jag och Jonas firade fredagkväll genom att skruva ihop 3 st våningssängar som våra gäster skulle få använda. IKEA-möbler tar längre tid än man tror att skruva ihop…

På lördagen körde jag igång med första gruppen redan vid 8.00. Sista passet för lördagen slutade vid 18.30. Jonas tog hand om markservicen. På kvällen serverades mat och gästerna hade redan börjat sippa på vinet. Jag behöver nog inte säga att stämningen var på topp En mycket trevlig kväll!

Söndagen vaknade vi hyfsat tidigt igen; första gruppen körde igång vid kl 9. Kl 11 tog Jonas över rodret på agilityplan och körde mer grundläggande teori och praktik kring linjer, vridpunkter och jaakkoturns. Några krokar och flippar blev det också enligt rykten.

Fantastiskt roligt!

Det som är så makalöst kul är ju dels: att få se deltagarnas utveckling och dels att i efterhand få så hiskeligt fin cred! Både på vanliga mail och via statusuppdateringar på Facebook

Jag blir liksom helt till mig, och lite rörd av att se agilityförarna vara helt i extas efter ett lyckat varv på banan. Det är en fantastisk känsla när ”allt bara funkar” och jag är glad över att kunna hjälpa deltagarna att hitta denna känslan

Tack för en makalös helg!

Banor till ridhusträning 22/1 och dåliga nyheter

Freija provar att gå utan skenor för första gången sedan benbrottet (10 Januari 2011)

Banor för ridhusträning
Vårt upplägg för ridhusträningen är att jag ritar en bana (med tre olika svårighetsgrader) till varannan vecka. Träningsgruppen är uppdelad i två, där ena gruppen kör bana och de övriga ställer ut kombinationer i andra änden av ridhuset.

Nedan finns banskisserna för dagens träning.

—

Nu över till de tråkiga nyheterna.
Freija har under vintern vid ett par tillfällen uppvisat tendens att halta efter ex. långpromenader eller lite hårdare träning. I måndags åkte jag ner till Pelle i Vesslarp (länk) för att röntga hennes höfter, armbågar (för SKKs skull) och även då slå ett par kollar på benbrotten.

Tyvärr såg vi att hon på vänster fram har en påverkan i en led vilket dessutom är den sida där hon varit lite halt. Vi kan inte säkert säga att denna hältan beror på förändringen i leden men chansen att hon kommer klara av tuffare träning är inte så stor.

Efter en lång promenad idag, så är hon återigen halt. Vilket ju såklart känns jävligt piss men ändå på något sätt helt OK. Vi har vetat att denna risken funnits men under den tid hon levt med mig har jag lärt mig så otroligt mycket kring hund och träning. Det är jag tacksam för och ger mig en större styrka och bättre utgångsläge för den eventuella nästa hund jag tar in i mitt liv.

Sannolikheten att hon avlivas på grund av skadan känns just nu överhängande men är det beslut som är rimligt för alla parter, framförallt för Freijas egen skull. Hon är en fantastisk hund men väldigt aktiv och behöver och förtjänar att få arbeta fysiskt hårt.

Kramar till er alla

Kristina & mallerinorna

Banskiss för ridhusträning 8/1

Vi har ändrat lite i upplägget för söndagarnas ridhusträning. Nu är tanken att jag ritar en bana med flera olika svårighetsgrader. På andra sidan ridhuset byggs stationer upp där flera deltagare kan vara aktiva. Gruppen delas upp i två och banan används två veckor i rad. Då får man mer tid på sig att lösa de olika varianterna.

Nedan kan du se banorna för dagens träning (lite hafsverk då jag fick bråttom men deltagarna tyckte det var skoj även idag!).

Vill du gå kurs för mig och Jonas Erlandsson?

Då har du chansen nu!

Det finns ett par platser kvar till kursen 4-5 februari och nedan kan du läsa inbjudan till kurshelg 3-4 mars.

Ridhusträning 11/12

Hemma från dagens träningspass i ridhus. Var iväg en sväng hos Anna Widströmer igår och körde lite. Vad som är utmärkande för båda dagarna är hur fin Nina är att köra och hur ”enkelt” det är.

Nina är makalös <3

Även Freija har skött sig väldigt bra. Hon har svårt att hoppa med rätt teknik och utan att riva när hon kommer mot mig, som i staket eller tyskar. Då river hon i 99 fall av 100. Måste ge henne mer erfarenhet och trygghet i att hon visst kan landa nära/bakom mig.

Till träningen idag hade jag ritat två kombinationer, en hopp & en agility som gick att utföra i (minst) tre olika varianter. Se nedan.